Camilla Gunell inleder den politiska debatten

Aktuellt 12:12

Den allmänpolitiska debatten på Finlands svenska socialdemokraters 103e kongress inleds av Ålands socialdemokraters ordförande, vice lantrådet Camilla Gunell, och riksdagsledamot Ville Skinnari. Gunell talade om socialdemokratins roll då och nu.

”Socialdemokratin har genom tiderna burits av idén om allas lika värde och att vi genom jämlikhet och solidaritet skapar samhällen som är bättre för alla. Det är vårt historiska arv och även vårt ansvar.” ”Vi vet att en god värld inte byggs av egoism, rasism och hat. En god värld byggs av människokärlek, givmildhet,  öppenhet och kunskap.”

Hon framhöll särskilt miljöproblem, och det globala ansvaret i en hållbar utveckling. ”Just nu ställer världen om mot hållbarhet. Insikten om att jordens resurser är ändliga och att en evig tillväxt och konsumtion inte fungerar är nu ett uppenbart faktum. Världens länder har genom Paris-avtalet beslutat att vända riktning. FNs 17 hållbarhetsmål kräver av oss alla att göra förändringar i våra livsmönster, konsumtion och produktion.

Som FN-s generalsekreterare Ban Ki-moon sade: ”Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna”.

Så är det. Dessa internationella överenskommelser ger hopp och Socialdemokraterna ska tydligt visa att vi är beredda att förverkliga målen. Vi ska göra det utgående från tanken på att den sociala hållbarheten är den viktigaste. Ekonomin är ett redskap och att temperaturen inte ökar är ett mål som måste uppnås. Men det är människorna som ska göra jobbet, det är bara vi som kan förändra det som blivit fel. Den omställningen, den agendan ska vi arbeta med lokalt, nationellt, inom EU och internationellt.”

Gunell varnade för samhällsklimatet med orden ”Det finns många i det finländska samhället som har hatet och föraktet som utgångspunkter. Också idag i regeringens och riksdagens demokratiska salar. Främlingsfientliga röster lockar med att ”bara allt var som förr”, som i en ljuv finsk svartvit film från 50-talet då alla hade rågblont hår och talade finska med olika dialektal färg – då blir allt bra igen. Även om drömmen är osann lockar den för att livet var enklare att förstå. Kvinnor och män hade sina roller – inte utmanade av feminister och könsmaktsordning.  Monokultur rådde, inte mångfald, inte en massa konstiga språk, religioner och kulturer att förstå sig på.

Vi står i ett vägskäl, som inte ser alldeles ljus ut. Jag tycker att en varning är på sin plats. Vi måste akta oss för att blunda för hur fascismen i Europa just nu sprider sig. Ett fult huvud sticker upp i Ungern, ett i Frankrike, ett i Sverige, ett i Storbritannien och i Finland. De har mycket gemensamt, framför allt att de bygger på och hejar fram hatet och föraktet i ett samhälle. De bygger på att söndra och så tvivel.”

Hon gav även goda råd inför framtiden – att fokusera på miljöhoten inför kapitalismen, att fokusera på små innovativa företag, att inte vara rädda för förändring och att arbeta med människor, inte ovanför dem. ”I nästa regering är det ni som ska regera. Då förväntar jag mig att ni ska vara redo, ha kursen klar, vara starka, fulla av vilja, mod och entusiasm att förändra. Med Finland så som det ser ut idag räcker det inte att komma till regeringsbordet men gamla trötta tunga steg, som Mårran i Mumin, och tänka att man ska sätta sig på samma stol, i samma strukturer, med samma tjänstemän, och förvalta vidare i samma system som körts till skrot och vars ideer helt uppenbart inte räcker till för att lyfta landet ur svackan.”