Viktor Kocks öppningstal på FSDs kongress 2016

Aktuellt 11:44

Hedersordförande, hedersgäster, bästa kamrater

För älgjägare är året indelat i två delar, älgjakten och tiden då man väntar på den. Eftersom jag själv är älgjägare var jag fundersam när jag första gången fick erbjudandet att fungera som kongressombud vid FSD:s kongress i Ekenäs 2013. Jag valde ändå att tacka ja, ovetande om att jag tre år senare skulle öppna kongressen i rollen som FSD:s ordförande.

En stor del av styrelsen är liksom jag själv ny och vi utvecklas hela tiden. Det kan jämföras med utvecklingen den jakthund som jag skaffade ifjol har. Ibland har hans energi riktats fel, ibland famlar han till synes i mörker och ibland har han skällt åt helt fel saker. Jag har ändå aldrig varit orolig eftersom han har visat ett brinnande intresse. Med lite vägledning har det i höst visat sig att han är en fullgod jakthund. Ett lika brinnande intresse har jag sett i styrelsen och jag är övertygad om att vi hela tiden utvecklas så att vi kan sköta vårt uppdrag ännu bättre.

Till årets kongress har det inkommit 16 motioner. Diskussionen kring dessa utgör en bra vägledning för FSD:s styrelse. Jag hoppas att FSD:s föreningar och medlemmar även mellan kongresserna vägleder oss genom att förse oss med information om frågor som vi borde reagera på.

Kamrater

”Tiden för den nordiska modellen är förbi […] Den har skapat samhällen som blev för monopoliserade, för dyra och inte gav folk friheten att välja det de önskar. Samhällen som saknar flexibilitet och dynamik”. Citatet är från 1992 och myntades av Sveriges statsminister Carl Bildt.

Känns retoriken igen? Den nordiska modellen grundar sig på en reglerad marknadsekonomi, ett mellanting av kapitalism och kommunism. Den grundar sig även på ett organiserat arbetsliv där arbetsmarknadsparterna sköter frågor som rör arbetsmarknaden. Den nordiska modellens tredje grundpelare är den offentliga välfärden som ger medborgarna en inkomstgaranti samt kostnadsfria tjänster och utbildning.

Under sitt första år vid makten har vår regering angripit samtliga grundpelare för den nordiska modellen. Arbetsmarknaden var den första de gav sig på. Det följdes sedan upp med angrepp på utbildning, tjänster och inkomstgaranti. I privatiseringsivern verkar de helt vilja slopa den reglerande effekt som offentliga sektorn har även i de mest grundläggande samhällsstrukturerna.

Det här är varken förvånande eller nytänkande högerpolitik. Bildt var ingalunda den första att döma ut och motarbeta den nordiska modellen. Det har högerpartier i Sverige gjort sedan Per Albin Hansson introducerade termen ”Folkhemmet” under Socialdemokraternas partikongress 1928.

Vad som däremot är förvånande är att det väldigt sällan hörs röster om att den nyliberala politiken borde förnyas och se fördelarna med vårt välfärdssamhälle. Däremot höjs gott om röster för att socialdemokratin borde förnya sig, såväl bland politiska motståndare som inom vår egen rörelse.

Självklart bör vi anpassa vår politik för dagens utmaningar men våra grundvärderingar om ett jämlikare samhälle, tryggad genom en stark offentlig välfärd kan vi inte frångå. Vi kan heller inte profilera oss som ett skattesänkarparti, vår politik kostar. Vi kan däremot profilera oss som ett solidariskt alternativ till högerpolitiken. Vi kan erbjuda medborgarna trygghet, bekostad av ett progressivt skattesystem där alla bidrar enligt egen förmåga. Ett alternativ, där man inte står utblottad ifall man hamnar i någon form av livskris.

Nej, det här är ingen ny socialdemokratisk politik och det är själva poängen. Den politik som regeringen nu för är en gammal högerpolitik som bäst kan bekämpas med traditionell socialdemokratisk politik. Vi måste våga tro på den.

Samtidigt måste vi även våga ta upp frågor där vi har olika åsikter. De skall inte ses som problem. Genom att hitta lösningar på dem kan vi ge ett starkt, trovärdigt alternativ. En sådan fråga är basinkomsten. Här har vår ungdomsorganisation på ett förtjänstfullt sätt arbetat fram en modell som innehåller en grundtrygghet men samtidigt sporrar till aktivitet. Jag ser fram emot att följa diskussionerna kring den på partikongressen.

En annan fråga som målats upp som en potentiell splittrande faktor inom partiet är pensionsindexet. Även här måste vi hitta en gemensam väg och inte låsa positionerna. Vilka pensioner är det egentligen vi vill höja? Vi kan inte skapa ett ohållbart system som främst höjer de pensioner som redan är på en skälig nivå. Att garantipensionerna borde höjas torde vi alla vara eniga om. Att höja dem med 100 euro i månaden skulle öka köpkraften för dessa grupper samt förenkla deras vardag. Kostnaden för detta är ungefär densamma som för de sänkningar regeringen nu gör i arvsskatten på stora arv. När det kommer till arbetspensionerna kunde man tillämpa samma princip som löneutvecklingen haft de senaste åren och höja dem i euro, utgående från medianpensionen, över hela linjen. Det skulle höja de lägsta pensionerna utan att skapa ett ohållbart system.

Kamrater.

Sensommaren 2015 började man tala om en flyktingkris i Europa. Någon flyktingkris har vi ändå inte haft. Krisen är att Europa inte har klarat att hålla fast i de värden som hela unionen bygger på, värden om demokrati och mänskliga rättigheter. Krisen är att vi tillåter tusentals människor drunkna i Medelhavet på sin flykt från krig och förföljelse. Krisen är att vi sluter inhumana avtal med ett Turkiet som sluter sig allt mer och möter flyende människor med kulsprutor. Krisen är att vi igen bygger murar i Europa.

I vintras hade jag själv som volontärarbetare möjlighet att under en veckas tid följa det kaos som råder i den grekiska övärlden. Jag fick stå vid en kolmörk strand och tar emot spädbarn från överfyllda gummibåtar som hade korsat sundet mellan Turkiet och Grekland. Då är det omöjligt att förstå pratet om välfärdsflyktingar hemma i Finland. Ingen utsätter sin familj för en sådan resa utan orsak.

Vi socialdemokrater måste här vara tydliga. Det är Europas plikt att arbeta för att de som flyr på ett säkert sätt kan ta sig in i Europa samt erbjuda dem skydd. Vi måste också ta klart avstånd från alla former av rasism och hatretorik som tyvärr har ökat i samband med den ökande flyktingströmmen.

Jag ser med bestörtning på utvecklingen av säkerhetsläget i Östersjöområdet. Det förekommer provokationer från många håll. Tyvärr stod vår egen försvarsminister för en av de grövsta när han tidigare denna vecka ifrågasatte demilitariseringen av Åland. Att han sedan under riksdagens frågetimme backade hjälper föga. Ålands demilitarisering är en av hörnstenarna i Östersjöområdets stabilitet. Det ligger varken i områdets, Finlands eller Ålands intresse att öppna en grumlig diskussion i denna fråga.

FSD:s riktlinjer som godkändes på kongressen i Ekenäs 2013 visar att vi har visioner. Den könsneutrala äktenskapslagstiftningen visar att målen även kan uppnås. En fråga som jag själv har engagerat mig i är en reform av föräldraledigheterna. Jag är därför glad att vår ungdomsorganisation nu arbetar aktivt för att en 6+6+6-modell skall bli partiets linje.

I riktlinjerna finns det också en punkt om att vi vill stärka det nordiska samarbetet. En av motionerna som vi under denna helg skall behandla vill öppna diskussionen om en nordisk förbundsstat. Jag hoppas att den, övriga motioner samt diskussionerna om partiets nya principprogram ger upphov till en konstruktiv debatt i god anda.

Med dessa ord förklarar jag FSD:s 103:e kongress öppnad.