Det bästa i politiken är att de saker som kan låta tråkiga ofta är de som har störst betydelse. Därför vill jag skriva om utbildningspolitikens och kunskapens framtid. Jag ser stora möjligheter, men också risker.

Finlands hemlighet har varit att vem som helst har kunnat bli vad som helst. Alla går i samma skolor, oberoende var en bor. Alla får samma grundutbildning, oberoende av familjens bakgrund och finansiella resurser. Vårt utbildningssystem har baserat sig på det idealet.

I början av 1970-talet gjordes den viktigaste sociala innovationen i Finlands historia – megareformen som heter grundskolan. Grundskolan är den största enskilda orsaken till att Finlands och finländarnas kunskapsnivå har stigit och stigit. Det beslutet har haft störst betydelse för Finlands framgång. Dessutom var det samtidigt en enormt viktig jämställdhetsreform.

Grundskolan fyller 50 i år. Under den tiden har Finland genomgått flera stora strukturförändringar: massflykt från landsbygden till städerna, transformation från Kekkoslovakien till parlamentarism, att bli ett av världens rikaste länder och att vi äntligen kom dit vi alltid ville – till väst. Och förstås: vi blev ett internationellt under som Pisaettan.

Det är inget under att finländska företagsledare ser grundskolan som en primär orsak till ekonomisk framgång. Orsaken är en hög kunskapsnivå och kunnig arbetskraft vilket i sin tur leder till innovationer och tillväxt. Det är inte heller ett under att utländska politiker tittar vemodigt på Finland. När de tittar på ett högstadiums skolgård ser de inte ett gäng flegmatiska ungdomar. De ser samhällets kohesion och sammanhållning.

Att barnen till samma företags vd och städare går i samma dagis och sjunger Den blomstertid nu kommer bredvid varandra på skolavslutningen minskar de socioekonomiska klyftorna. Det har varit Finlands väg och det är den enda rätta vägen.

Nästan 50 år senare har Finland gjort en ny utbildningsreform i samma megaklass, det vill säga ett avgiftsfritt andra stadium och förlängning av läroplikten. Målet är mer kunskap och färre avhoppare. Jag är säker på att vi under de kommande årtiondena kommer att höra hyllande tacktal från företagen och näringslivet.

Utbildning har varit den enda fribiljetten till klassresan. I nuläget finns det en risk att vi glider i fel riktning där elevens socioekonomiska bakgrund spelar en större roll.

Jag är själv född 1987. Under min livstid har det försvunnit 600 000 arbetstillfällen där grundskolebetyg var tillräckligt för arbetsmarknaden. Det är en dramatisk förändring och just därför är den förlängda läroplikten i samma klass som beslutet om grundskolan. Kunskap är allt i framtiden. Endast genom kunskap kan man skapa hållbar tillväxt, välmående, export och sysselsättning.

Utbildnings- eller kunskapsreformen – både för 50 år sedan och nu – är Finlands största möjligheter. Den största risken för oss är att vi skulle nöja oss med nuläget. Vi ser redan nu oroväckande tecken.

Min tes är att Finland inte kan vänta 50 år innan vi gör nästa kunskapsreform i samma klass om vi vill vara framgångsrika. Vi behöver nu en ambitiös målsättning som borde vara verklighet redan 2030.

Jag är övertygad om att nästa reform bör vara återinförandet av jämställdhet i vårt utbildningssystem. Jag menar jämställdhet genom hela skoltiden. Det behövs ett konkret helhetsprogram som innehåller den regionala jämställdheten, gratis småbarnspedagogik och tvåårig förskola som en del av läroplikten.

Utbildning har varit den enda fribiljetten till klassresan. I nuläget finns det en risk att vi glider i fel riktning där elevens socioekonomiska bakgrund spelar en större roll. Om vi inte lyckas vända oss tillbaka på rätt väg, kommer samhället missa en enorm potential.

Och det mest tragiska är att en individ som kunde ha blivit vad som helst aldrig fick en riktig möjlighet.

Texten är tidigare publicerad som kolumn i Hufvudstadsbladet 25.8.2022