På Folktingets session i Helsingfors den 9.4 höll Ralf Friberg SDP:s gruppens anförande. Talet kan läsas här i sin helhet:

Efter senaste riksdagsval har Svenska Finlands Folktings betydelse ökat. Detta ställer i sin tur ökade krav på tingets initiativkraft och vakenhet. Vid sidan av tvingande punktingripanden bör tinget kontinuerligt kunna marknadsföras som en samlande och auktoritativ institution, som måste höras i samtliga frågor där finlandssvenska intressen står på spel.

Låt mig förtydliga detta. Sannolikt har svenska intressen i vårt land aldrig haft en svagare  genomslagskraft än i dag. Läget är i ett långtidsperspektiv värre än under tjugo- och trettiotalens diskriminering, språkstrid och kamp om universiteten. När både Svenska folkpartiet och socialdemokraterna står i opposition och även vänsterförbundet befinner sig på sidan om det avgörande samhällspolitiska skeendet blir bilden obönhörligt dyster.

Den regering som i dag sitter vid makten företräder ifråga om universitet, utbildning och kultur ett slags brutalparlamentarism. Det är inte bara ett damoklessvärd som svävar över små och utsatta svenska enheter, där finns också det blodiga sparnitets storslägga, som hotar krossa institutioner av oskattbart värde för oss. Jag hoppas Folktinget förmår följa upp och motverka de starka tendenser som nu hotar YLE, vårt radio- och tv-bolag , som är den enda aktör i etern som även i praktiken följer public service modellens krav på saklig, oberoende och relevant information.

Det överskuggande problemet under denna session är självfallet turerna kring den stora reformen av vård och service. Här gäller det att hävda rätten till service på svenska, möjligheterna att påverka hur denna tjänst utformas på det andra nationalspråket. Här är vårdens språk bara en aspekt.  Socialdemokraterna betonar därtill jämngod vård åt alla oberoende av hemort eller förmögenhet. Den vårdbehövande människan skall stå i centrum. Det finns många tillsvidare öppna fallgropar i en modell där pengarna följer patientens val  och där service skall bolagiseras. Här skall svenskan få kosta vad rättvisan och humanismen kräver!

Vi uppmanar Folktingets ledning att överväga ett svenskt kommunalting med företrädare för svenska och tvåspråkiga kommuner där reformen kan belysas i det perspektiv som gäller för den språkliga minoriteten. Åboland, Nyland, Österbotten och Åland  måste finna vägen till en särskild samverkan.

I slutändan är det statliga pengar som skall finansiera vård och service under nya förtecken. Detta borde leda till att alla vägar från vård och service stängs för att flöde av skattepengar till storfinansens utvalda paradis.

Svenskspråkig utbildning i universitet, högskolor och yrkeshögskolor är hotad därför att resurserna från början har varit snäva och man nu har skurit intill benet. I en dylik situation är det med tanke på våra barns och ungdomars framtid viktigt att man finner resurser att inleda utbildning av svenska klasslärare vid Helsingfors universitet.

Socialdemokraterna har uttryck bekymmer för yrkesutbildningens villkor. Enheterna är få och täcker ett stort, men glest område. Desto viktigare är det att garantera en regional tillgång till utbildning.

Ett egendomligt dråpslag har riktats mot livskraften i fastlandets starkt svenska region, nämligen västra Nyland. Redan nu lider kommunerna här av tvinsot. Endast Kyrkslätt uppvisar en stabil befolkningsökning. I övrigt ser vi sjunkande siffror i till exempel Hangö och Raseborg.  Den drastiska försämringen av pendlingsmöjligheter från regionen till metropolområdet kan få direkt ödesdigra konsekvenser. Västnyland blir en allt sjukare blindtarm med ringa kraft att attrahera arbetskraft eller investeringar. Talet i politikens kuloarer om att bussföretag nu ivrigt skulle försöka upp strandsatta passagerare är skräpprat. I dag går den sista bussen från Helsingfors till Ekenäs kl. 17.40 och till Karis en timme senare. Tillsvidare ses inte skymten av en kvällsförbindelse på hjul med start ca kl.22.30 eller senare. Men för all del, centerpartiet har råd att förlora en handfull väljare i Västnyland om man med särskilda åtgärder, framtvingade av riksdagsgruppen, räddar minst trafikerade områden i Kepus stora och dyra hjärtland.

Det känns inte lätt och inte heller tryggt att observera en växande intolerans mot det svenska i vårt land. Igen en gång kan vi bevittna hur ytterlighetstendenser lätt infiltreras av personer med ett kriminellt förflutet. En fungerande inre säkerhet förutsätter rent konkret en koppling till trygghet när man i det offentliga rummet talar svenska, flyktingar skall inte tvingas avstå från integrering i det nya fosterlandet på svenska. Det behövs en mångsidigare utbildning av poliser, inklusive befäl, för att vi skall slippa tafatt hymlande och oklart språk när det gäller ordningsgarden, attacker mot flyktingboende eller användning av skjutvapen.

Av mitt anförande kan lyssnaren säkert dra slutsatsen av minoritetspolitik, skyddandet av svenska intressen och ett aktivt kulturliv  har blivit lika invävt i rent allmänna samhällspolitiska frågeställningar som ormarna i Medusans frisyr. Eller om man så vill, som hydrans avhuggna huvuden ständigt dyker upp Laokoon-gruppens kamp. Vi vet i dag inte hur globaliseringen av handel och produktion eller den yttersta teknologiseringen av våra vardagsliv kommer att leda till en global katastrof för den civiliserade världen.

Vi lever i dag i den osäkraste av världar och inte ens Nylands brigad kan skydda oss.