FSD:s fullmäktigemöte 14.4.2018

Folkets Hus, Helsingfors

Folke Sundman, öppningsanförande

 

Bästa kamrater!

Välkomna till vårens fullmäktigemöte här i Helsingfors och vårt anrika Folkets Hus, en av de centrala skådeplatserna under den dramatiska och tragiska våren 1918. Idag minns vi alla dem som fick sätta livet till och lida i de omänskliga fånglägren efter inbördeskriget. Samtidigt är vi tacksamma, inte minst gentemot arbetarrörelsens tidigare generationer, för alla de framsteg som gjorts under det gånga seklets lopp, och för att vi idag kan samlas här i den finländska arbetarrörelsens högborg och skapa nya visioner för framtiden.

x x x

Ni har väl hört, kamrater, att vi lever i världens lyckligaste land ! Bra så. Men den lyckan gav en ganska klen tröst i morse när vi vaknade till nyheterna om västmakternas militära attacker mot valda mål i Syrien. Vad detta innebär, vilka de nästa stegen är i konflikten, återstår att se. Men dagens möte är vi tvungna att genomföra i krigshotets skugga, med en stor klump i halsen.

Det senaste dygnets händelser är endast en del och ett uttryck för den negativa  och oroväckande utvecklingstrend världsamfundet och stornaktspolitiken råkat in i under den senaste tiden. Den framåtriktade optimism som skapades av det enhälliga godkännandet av en ny agenda för hållbar utveckling 2030 och det nya globala klimatavtalet på hösten 2015, har nu förbytts till en negativ spiral som präglas av en sanslös krigsretorik, militär upprustning, hot om ett världsomfattande handelskrig, och ett djupt ömsesidigt missförtroende mellan stormakterna.

Brott mot FN:s grundstadga, internationella rätt och andra internationella avtal förutsätter förstås att de utreds grundligt och att skyldiga döms och bestraffas. Men detta bör ske i enlighet med de regler som det internationella rättssystemet självt utformat.

Idag lever vi i ett slags Vilda Västern, där alla beskyller alla – oftast med en så fantasifull och färgstark retorik att teaterförfattarna bleknar – och där alla tyckas vara beredda att ta rätten i egna händer. Just idag frågar vi oss t.ex. varför bombningarna mot strategiska mål för kemiska vapen i Syrien genomfördes under det veckoslut då den internationella kommissionen för övervakning av kemvapen skulle inleda sitt arbete i Syrien ?

Vad dagens världssamfund har ett skriande behov av är en ny global folkopinion mot den nya upprustningsspiralen och det nya krigshotet.

Tankarna för mig tillbaka till 1980-talets början, då en massrörelse växte fram i protest mot upprustningen i allmänhet och planerna på nya kärnvapen i Europa.

Vårt tänkande då hade följandee centrala utgångspunkt: ”Vi vill inte ransonera skulden mellan de politiska och militära ledarna i öst och i väst. Båda parter är skyldiga. Båda parter har pådragit sig  hotfulla attityder och vidtagit aggressiva åtgärder i olika delar av världen.”  Vi ville inte vara lojala mot ”öst” eller ”väst” utan gentemot den vanliga människa oberoende av nationalitet.

Det är ett återuppväckande av det här tankesättet världssamfundet nu behöver. En ny folkrörelse som sätter förtroende skapande och fredsbyggande åtegärder och initiativ i förgrunden.

Under den senaste tiden har Sverige och Finland gjort stora framsteg i utvecklandet av sitt säkerhets- och försvarspolitiska samarbete. Nu skulle det kanske vara dags för våra två militärt alliansfria länder att lyfta blickarna utåt och gå i spetsen för utformandet av en ny fredspolitisk  koalition med återupprättande av det ömsesidga förtroendet och fredsbygget i förgrunden.

x x x

Kamrater!

Det är lite svårt att tro att vi verkligen lever i världens lyckligast land, när vi ser på vad som håller på att ske i vårt egna samhälle.

Den sittande borgerliga regeringen, den värsta någonsin i vårt land under efterkrigstiden, gör sitt bästa för att underminera förtroendet för den politiska demokratin och dess legitimitet. Den tycks också vara beredd att med en svinnande liten parlamentarisk majoritet genomföra en social- och hälsovårdsreform och en landskapsreform som allavarligt underminerar hörnstenarna i vårt nordiska välfärdssamhälle. Dvs. det samhällssystem som skapat grunden och förutsättningarna för att vi i internationell jämförelse har kunnat utropas till världens lyckligaste land.

Vi kommer att göra vårt yttersta för att omintetgöra det här systemskiftet. Vi gör allt som står i vår makt under slutrakan av den pågående riksdagsperioden för att förhindra en lagstiftning som cementerar en marknadsstyrd välfärdspolitik. Och vi kommer att gå till nästa val mett program som klart och tydligt visar vad vi vill göra för att reformera välfärdssystemet, och be om väljarnas förtroende för det.

Vi låter oss inte skrämmas av borgarnas propaganda om att det är nu eller aldrig. Tvärtom. Det nuvarande reformpaketet bör skrinläggas just därför, att det i sin nuvarande form gör det ytterst svårt att rätta till grundläggande brister i framtiden. Den allra största hotbilden är  att vi öppnar ”Pandoras låda” för marknadskrafterna på ett sätt som gör det svårt eller åtminstone otroligt dyrt att stävja den här lavinen i framtiden.

Vår politik, och också vår retorik, bör bygga på att föra fram klara politiska alternativ. Det senaste positiva exemplet är partiets nya förslag om hur socialskyddet bör reformeras. Det förslag till ett allmäntrygghetssystem som nu har presenterats ger oss möjligheter att ta det politiska initiativet i denna debatt. Här får vi gratulera det socialdemokratiska ungdomsförbundet som har lanserat idén och nu har fått hela partiet bakom sig.

x x x

Kamrater!

Med dessa ord förklarar jag fullmäktigemötet 2018 öppnat.