Äntligen har Finland också ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning! TJOHOO! Som vi väntat!

Detta firar vi idag med pompa och ståt på G18 i Helsingfors. Vi har ratificeringsfest där vi firar att våra rättigheter har erkänts. På festen, som inleds med en seminariedel, talar bland annat tidigare diskrimineringsombudsmannen Eva Biaudet och sedan Thomas Wallgren. Efter att den officiella seminariedelen avslutats är det middag och klackarna i taket som gäller. En heldag med andra ord. Jag personligen är mycket glad idag! Det känns bra att få känna glädje över något man arbetat hårt för. De mänskliga rättigheterna ska gälla för alla.

Jag höll på att falla ur min rullstol av glädje när jag hörde den fantastiska nyheten om ratificeringen. Jag och många andra har hunnit bli frustrerade över att det tagit så länge, nästan så att man börjat skämmas. Finland var ju en av sista av EU – länderna att ratificera konventionen. Men nu är det alltså verklighet och nu har vi kommit ytterligare ett steg framåt vad gäller funktionshindrades ställning i Finland. Trots lång väntan och en oerhörd stor dos med tålamod så tycker jag det är bra att det görs med eftertanke och att det görs ordentligt. Det finns länder där man ratificerat för tidigt och där man nu inte kan fullfölja de åtaganden konventionen kräver.

Vad betyder det här då? I mitt eget arbete och även för mig personligen innebär det att jag kan börja hänvisa till internationell praxis då jag arbetar för att få till stånd en ramp eller hiss till en byggnad. Handlar det dessutom om fall, för att ta ett exempel, då en kommun förbiser medborgerliga och politiska rättigheter, då strider kommunen direkt mot internationella regler. Enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter ska dessa rättigheter alltid förverkligas med omedelbar verkan. Ett exempel kunde här vara om fullmäktigesalen i en kommun är otillgänglig. Att FN konventionen skulle träda i kraft i Finland är något som jag och funktionshinderorganisationerna har arbetat för under flera år. Ett hårt och intensivt lobby- och påtryckningsarbete har gett resultat.

En annan sak som förändras är att Finland har godkänt ett tilläggsprotokoll som medför möjlighet att klaga till en övervakningskommitté vid FN om man anser att ens rättigheter kränkts och att man blivit diskriminerad. Det här stärker märkbart funktionshindrades juridiska rättsskydd. Till övervakningskommittén kan både enskilda medborgare och grupper/instanser vända sig.

Men arbetet slutar ju inte här, mänskliga rättigheter, autonomi och självständighet för oss som konventionen berör är något som långtifrån är självklart. Det är något vi måste fortsätta arbeta för varje dag. Jag träffade en kvinna från mellanöstern i våras som berättade om funktionshindrades situation i den delen av världen. Där handlar det om funktionshindrades rätt att få leva, att få finnas till, att få synas i samhället. Då får man perspektiv. Vi har alla ett ansvar att arbeta för de mänskliga rättigheterna, oberoende av om det är här eller ute i världen. Funktionshindrades rättigheter måste tryggas, och inte heller försämras i de områden där man redan kommit långt.

Idag tänker jag höja en skål för att Finland har ratificerat FN:s funktionshinderkonvention! Jag tänker aktivt fortsätta arbeta för funktionshindrades ställning i Finland, speciellt med tanke på regeringens planerade åtstramningar för just utsatta grupper. Men litegrann kan jag idag slappna av och luta mig tillbaka. YES!

Anna Caldén är ordförande för Finlands Svenska Handikappförbund och politiskt aktiv