Tack vare Panamaläckan är skatteparadisen på tapeten igen. Finland var under den förra regeringen en föregångare och pådrivare på europeiskt plan i kampen mot skatteparadis, eftersom SDP och Jutta Urpilainen prioriterade arbetet mot skatteparadis och den grå ekonomin. Sedermera har Finlands regering beskrivits som en barlast och bromskloss.

Många framsteg har gjorts för skatterättvisan de senaste åren tack vare aktiva medborgarorganisationer och politiska påtryckningar. De två främsta kraven, automatiskt informationsutbyte och landsvis rapportering, håller på att bli verklighet.

Det automatiska informationsutbytet mellan nästan hundra länder träder i kraft åren 2017 och 2018. Då får skattemyndigheterna automatiskt information om företags och enskildas tillgångar i andra länder och kan komma oegentligheter på spåren.  Men utbytet är inte heltäckande, hälften av  världens länder, Panama bland dem, omfattas inte ännu av det automatiska informationsutbytet.

Europeiska kommissionen har lag fram ett förslag som skulle kräva att multinationella företag redovisar skatteuppgifter landsvis. Förslaget utgår ifrån att enbart företag som omsätter över 750 miljoner euro måste redovisa landsvis och att redovisningsskyldigheten bara gäller EU-länderna och länder som finns på EU:s skatteparadislista. Det är ett viktigt steg i rätt riktning, men förslaget är inte tillräckligt omfattande och skatteparadislistan bristfällig. Socialdemokraterna i Europaparlamentet jobbar för att att göra lagstiftningen effektivare.

Det centrala i att motverka skatteparadisen och skattesmitning är öppenhet. I dagsläge är Finland undantaget i Europa med sin transparenta modell med direkt ägande av aktier. Den finska modellen har redan fått stöd bland socialdemokratiska medlemmar i de europeiska finansutskotten. Det finska undantaget kunde bli den europeiska regeln. Men det kräver politisk vilja.

 

 

Läs även Arbetarbladets artikel Lydia Kilpi: U-länderna är förlorare i skatteflykten