Den gångna helgen har varit omtumlande på många sätt, både spännande, rolig, intressant och skrämmande. Många är vi nu som lever i en post-valyra, vissa har ännu kanske inte insett att valet är över för denna gång.

Jag hade för länge sedan bestämt mig att min kolumn skulle handla om något valrelaterat. Det föll sig ganska naturligt med tanke på tidpunkten. Men så händer det som ingen vill tro ska hända. Terrorn slår till igen, denna gång väldigt nära, denna gång på granngården. Facebookflödet fylldes av vänner och bekanta som ”markerade sig själva som säkra” under terrorattacken i Stockholm, man hade svårt att tro att det var sant. Dock kan jag inte påstå att jag blev förvånad, många med mig tänker säkert likadant. Det känns sorgligt att terrorn har börjat kännas så vanlig att man inte ens blir förvånad. Det betyder däremot inte att det är något som ska accepteras, oavsett var i världen den visar sitt fula tryne.

På något sätt så kändes det bra att gå till val just den här helgen. Ett kommunalval i Finland är till föga tröst för de som har förlorat sina nära och kära i en terrorattack. Men att få gå till val är alltid en påminnelse om att vi lever i en demokrati och att vi faktiskt är lyckligt lottade. Tyvärr kan vi inte det här kommunalvalet heller stoltsera med ett högt valdeltagande, men från den positiva sidan så minskade det åtminstone inte även fast ökningen nog var ytterst liten.

Det låga valdeltagandet kan ses som en typ av påminnelse att trots att vi lever i en demokrati så blir samhälls- och demokratibyggandet aldrig färdigt. Vi måste helt enkelt ta problematiken på allvar. Vad är Finland för en demokrati om bara knappa 60 procent går och röstar? Vi måste få alla att inse att en demokrati är något som vi alla är med och skapar och bidrar till. Alla ska med! Vi måste integrera alla i samhällsbygget.

Integrering är i mina ögon inte något som bara kan eller bör ägnas åt nya medborgare, även bland våra Finlandsfödda medborgare finns det många som lever i utanförskap och som vi måste få med. En välbekant socialdemokratisk tanke om jämlika förutsättningar till utbildning och arbete ligger nog i grunden för att detta ska fungera. Mera konkret så tror jag starkt på att samhällsläran måste få en större plats i grundskolan, redan i de lägre klasserna. Det ska vara lika naturligt att veta hur saker och ting beslutas i din kommun och i Finland som det är att kunna multiplikationstabellerna. Och fram för allt ska varenda en människa veta att just hennes röst är lika viktig och värdefull som någon annans. För det är just allas våra röster som skapar vår demokrati och vårt Finland.

Till sist vill jag ägna en tanke till alla runt om i världen som på något sätt ha blivit drabbade av terror eller annat lidande. Ge inte upp, ge inte upp hoppet, tillsammans är vi starkare!