Nils-Johan Englund: Finland borde ta modell av Island

FSD-bloggen

Island är ett fascinerande land på många sätt. Ön lever mycket på turism, fiske och aluminiumindustri. Efter att Island drabbades hårt av den ekonomiska krisen 2008 valde man att prioritera välfärd istället för nedskärningar, ett vägval som ser ut att föra Island mot ljusare tider.

Jag har länge tänkt att jag gärna skulle besöka Island. Det är en spännande ö, som drabbades av en stor ekonomisk kris 2008. En starkt bidragande orsak till Islands kris var att landets tre största banker gick omkull. Bostadspriser rasade, arbetslösheten steg. Folket demonstrerade mot landets högerregering och efter valet 2009 fick Island för första gången i landets historia en koalitionsregering bestående av socialdemokraterna och vänsterpartiet. Deras uppgift var solklar, rädda den isländska ekonomin.

Regeringen sade nej tack till nyliberalismens tankar om nedskärningar och valde istället att gå in för att stärka välfärden. Den svåra vardagen för de människor som drabbats hårdas av krisen skulle göras lättare. Skatterna höjdes för de som har höga inkomster. Också skatten för bolag höjdes. Man omfördelade resurser helt enkelt. Arbetslöshetsskyddet förbättrades och tiden för arbetslöshetsersättning förlängdes. Dessutom satsade regeringen på utbildning för arbetslösa. Fiskarna ålades att betala hyra för fiskevatten. Staten gick in för att hjälpa de hushåll med de största bostadsskulderna och 15 till 20 procent av skulden skrevs ner. Räntor subventionerades.

Det bar frukt. Arbetslösheten är på väg ner, den har kommit ner från 7,5 procent 2010 till fyra procent 2015. Landets BNP var 2014 hela 33 procent högre än 2009. Utvecklingen går i rätt riktning.

Island lyckas också väl idrottsligt. Det är fullständigt ofattbart och samtidigt så härligt att ett land med 330 000 invånare lyckats kvala in till ett stort mästerskap i fotboll. I en tidskrift om fotbolls-EM som jag nyligen köpt finns ett mycket intressant reportage om fotbollens utveckling på Island.

Till exempel i en kommun betalas en stödsumma ut till varje barn. Den summan får barnet använda till att betala en del av en årliga medlemsavgift i en förening, t.ex. en fotbollsförening. För fotbollen täcker summan ungefär en tredjedel av den årliga medlemsavgiften.

I en annan kommun har fotbollsföreningen och kommunen ett samarbete kring eftermiddagsverksamheten. Kl.13:30 när skoldagen är slut kommer en buss och hämtar barnen och kör dem till fotbollsträningen. Därefter bjuds barnen på mat och avslutningsvis kör bussen barnen tillbaka till skolan där föräldrarna hämtar barnen. På det sättet frigörs kvällar för tid med familjen, läxor osv.

Det här är två exempel på hur Island valt att satsa, satsningar som jag är övertygad om att betalar sig tillbaka i framtiden. Finland borde ta lärdom av Island. Satsningar på idrott och motionsfrämjande aktiviteter för barn är en mycket god investering för samhället. Island är också ett bevis för att enbart nedskärningar inte behöver vara lösningen på en ekonomisk kris, utan det finns alternativ, något vår nuvarande regering kunde ta till sig.