Jag spenderade ett veckoslut i Helsingfors för en tid sedan. Vanligtvis brukar jag vara inkvarterad på en finländsk hotellkedja, men denna gång hade arrangören bokat in mig på en skandinavisk hotellkedja. Skillnaderna var märkbara mellan de två hotellkedjorna. Jag hade nästan vant mig med slitna utrymmen, avsaknad av personal och en hotellfrukost av sämre slaget. Men denna gång var allt annorlunda. Utrymmena var och hölls snygga, det fanns gott om personal och atmosfären verkade mycket god. Ja, till och med hotellfrukosten var utmärkt. Hotellpriset var mer eller mindre det samma.

Okej, jag erkänner att detta är mycket subjektiva åsikter, men jag tror det går att utläsa ett och annat ur detta då det kommer till skillnader mellan finländskt och skandinaviskt näringsliv. Det bottnar mycket i att vi ofta tillämpar ett strängt redovisningssynsätt då det kommer till budgetering i Finland. Utgifter ses bara som penningförbrukning som måste minimeras på alla sätt.

I det skandinaviska näringslivet existerar givetvis också en redovisningsapsekt, med där råder också marknadsföringssynsättet i verksamheten. Utgifter ses som möjlighet att förbättra lönsamheten; om man till exempel satsar på personalens välmående blir personalens arbetsmotivation- och insatser bättre och därmed kan även lönsamheten förbättras.

Snygga lokaler, god service och efterfrågade produkter är ett sätt att få kunden att återvända och tala gott om bolaget till sina nära och kära. Det är en form av indirekt marknadsföring som ger kanske mera än t.ex. en dyr förstasidas annons i Helsingin Sanomat.

När väl lönsamheten förbättras kan organisationen satsa ännu mera på sin personal, och på marknadsföring, produktutveckling, logistik, ledarskap, innovationer och därmed bli ännu mera konkurrenskraftig. Vi talar om en form av hävstångseffekt.

Finländskt näringsliv borde förstå att det räcker inte bara med att sitta och vända på varje enskild euro och cent. Dags att revidera om det gamla ordspråket ”den som spar han har”. Våga istället satsa för att lyckas! Detta gäller givetvis inte endast privata företag. Också ledningen för många kommuner kunde tänka om.

Det är just därför statsminister Juha Sipiläs dystopisnack är mycket kontraproduktivt. Vi ska tydligen slita och släpa med slitna ytor, hålla hårt i pengarna, jobba mera mot mindre betalt och framför allt hålla till godo med det vi har för det kan ju bli så mycket värre.

Nu behöver vi en politisk ledning som faktiskt tror på finländskt näringsliv och det finländska arbetet, samt framlägger politiska reformer som främjar detta. SDP:s skuggbudget är ett steg i rätt riktning!

Jacob Storbjörk

Jacob Storbjörk är styrelsemedlem i FSD och studerar statsvetenskap vid Åbo Akademi. Sin fritid spenderar han gärna med goda vänner eller genom att läsa bra böcker. Intresserad av samhällsfrågor och offentlig förvaltning.