Bästa vänner, ordförande, ärade kongress, Det är svåra tider vi lever i.
Jag tror att jag har börjat mina kongresstal typ så i snart fyra år. Och jag hoppas verkligen att jag snart får börja med något annat.
Men vi har fortfarande krig i Europa, ett försämrat säkerhetsläge, en svag ekonomi och hög arbetslöshet. Vi har bränslepriser som slår hårt mot människors vardag. Och vi har en regering som under hela sin mandatperiod har sagt att Finland måste spara.
Och regeringen utnyttjar den här situationen till max för att göra politiska prioriteringar.
Skuldbromsen har blivit ett argument för nedskärningar. Den används för att motivera varför det måste skäras i välfärden, i tredje sektorn och i förebyggande arbete.
Nästa år minskar STEA-bidragen till civilsamhället med ungefär 84 miljoner euro. Samtidigt sänker regeringen samfundsskatten från 20 till 18 procent. Det innebär skatteförluster på drygt 840 miljoner per år.
Det är tio gånger mer än STEA-inbesparingarna.
Då är det svårt att säga att det bara handlar om att det inte finns pengar.
Det handlar om prioriteringar och om att skjuta ansvaret för skuldbromsen på nästa regering.
Samlingspartiets eget förslag till hur skuldbromsen ska genomföras visar ganska tydligt vad det betyder i praktiken. Det handlar om miljarder i nya anpassningar, färre välfärdsområden och frysta index. Det handlar också om förändringar i finansieringen av bland annat kommuner och universitet. Skuldbromsen är i grund och botten politiska värderingar.
Bästa vänner.
För mig är ekonomi i grunden en fråga om frihet. Att kunna utbilda sig, få ett arbete, våga byta jobb, starta företag och ha möjlighet att klara sig när livet förändras.
Vi behöver investeringar som skapar framtida tillväxt. Investeringar i utbildning, forskning, innovation och i ett arbetsliv där människor kan komma in och stanna kvar.
Och vi behöver förstå att förebyggande arbete är en investering, inte bara en kostnad.
SFP:s föreslog här om veckan att vi borde halvera momsen på bränsle. Jag förstår varför man vill göra något åt bränslepriserna. Åtminstone i Österbotten vet vi att bilen för många är en nödvändighet.
Men en momssänkning skulle kosta staten över 700 miljoner euro. Samtidigt säger SFP att skuldbromsen är viktig och att man inte kunde rädda STEA-finansieringen.
Det är också en prioritering.
Jag har under hösten frågat var SFP:s gräns går. Jag har fått svar om ansvar.
Men ansvar är inte bara att säga att man tar ansvar.
De väljer den här regeringen varje dag. Varje gång de röstar med regeringen väljer de också de här politiska värderingarna.
Och när rasistiska uttalanden återkommer från regeringspartiernas ledamöter måste man få fråga: var går gränsen? När räcker det?
Här måste vi socialdemokrater vara tydliga inför nästa riksdagsval.
Vi ska inte bara säga vad vi är emot. Vi ska visa vilken riktning vi vill ta.
Ett Finland som investerar i barn och unga, utbildning och arbete. Ett Finland där företag kan växa och människor har frihet att förändra sina liv. Ett livskraftigt Finland. Och ett Finland där svenskan hör hemma.
Vi ska välja en annan riktning.
Tack.
Elin Härmälä höll anförandet i den allmänpolitiska debatten på FSD:s kongress i Borgå 3 oktober 2026.
Elin Härmälä kandiderar i riksdagsvalet 2027 i Vasa valkrets.
Lämna ett svar