Kära vänner,
varmt välkomna till Borgå, min hemstad.
I Borgå är historien synlig på nästan varje gata. I vår vackra gamla stad påminner kullerstenarna oss också om att vägen framåt inte alltid är helt jämn.
Men framåt måste vi.
Och det är just framtiden jag vill tala om i dag.
Vi socialdemokrater har alltid trott på framsteg och utveckling. Men framsteg betyder inte att vi tar i bruk all ny teknologi bara för att det är möjligt. Framsteg betyder att vi frågar oss om den gör människors liv bättre.
Tänk till exempel på äldreomsorgen.
Just nu behandlar riksdagen lagstiftning som gör det möjligt att använda teknologi i större utsträckning än i dag inom socialservicen och äldreomsorgen. Teknologi kan vara till jättestor hjälp. Den kan öka tryggheten, förutse behovet av hjälp, underlätta de anställdas arbete och i bästa fall ge mer tid för det allra viktigaste, mötet med människan.
Men här går också en gräns.
Teknologins uppgift är att frigöra vårdarens tid för människan. Dess uppgift är inte att frigöra människan från vårdaren.
För mig är detta en av framtidens stora socialdemokratiska frågor. Vem bestämmer vad artificiell intelligens och teknologi ska användas till? På vems villkor utvecklas de? Och får alla ta del av nyttan med utvecklingen, eller bara de som redan har pengar, kunnande och resurser?
Vår uppgift är inte att skydda människor från framtiden. Vår uppgift är att se till att framtiden byggs för människorna.
Kära kamrater,
samma tanke gäller säkerhet och trygghet. Freden i Europa är inte längre något vi kan ta för given. Finlands säkerhet kräver ett starkt försvar och internationellt samarbete. Men trygghet byggs också i människors vardag. Den byggs av att en äldre person vet att hen får den omsorg som behövs, att det finns varm mat på bordet i en barnfamilj och möjlighet till hobbyer, och av att människor kan lita på att de får hjälp när de blir sjuka.
Och just därför har jag svårt att förstå den här regeringens val inom social- och hälsovårdspolitiken.
Under den här regeringsperioden har klientavgifterna höjts kraftigt, och nu föreslår regeringen återigen nya avgifter, bland annat för specialundersökningar samt operationer och andra ingrepp. Till och med för förvaring av avlidna ska man börja ta ut avgifter.
Samtidigt går tusentals och åter tusentals klientavgifter till utsökning, och människors livssituation blir ännu svårare.
Vårdskulden försvinner inte genom att man försämrar tillgången till vård och tar mer betalt av sjuka människor. Sluträkningen kommer fortfarande att behöva betalas, och tyvärr ofta betydligt större än den annars hade varit.
Kära vänner,
när regeringen Orpo och Purra tillträdde 2023 låg arbetslösheten i Finland fortfarande nära EU-genomsnittet. Nu har Finland den högsta arbetslösheten i EU och skillnaden jämfört med övriga Europa har blivit tydlig. Konjunkturerna påverkar, och allt kan inte skyllas på en enda regering. Men det går inte längre att trovärdigt hävda att det enbart handlar om det internationella läget. Utvecklingen i Finland har varit klart svagare än i resten av Europa.
Man skulle tro att en högerregering åtminstone skulle vakna när Näringslivets delegation EVA varnar för att endast 23 procent av de arbetslösa har förutsättningar att snabbt få ett arbete och att 42 procent står långt utanför arbetsmarknaden. EVA drog slutsatsen redan i våras att även om det finns ekonomisk tillväxt i sikte kommer största delen av dessa människor inte tillbaka till arbetslivet utan en aktiv sysselsättningspolitik.
Trots det beslutade regeringen att inte genomföra några nya sysselsättnings- eller tillväxtåtgärder under sina sista budgetförhandlingar. Det mest bistra i den här situationen är att man inte fattade några beslut alls om åtgärder som särskilt skulle hjälpa unga och långtidsarbetslösa.
Bästa mötesdelegater och övriga närvarande,
i det här läget måste man nog fråga sig vad SFP egentligen sysslar med i regeringen. Partiordförande Adlercreutz meddelade före budgetförhandlingarna att skyddsdelen i arbetslöshetsskyddet borde återinföras, eftersom slopandet av den inte har gett de resultat man hade hoppats på.
Det här kom inte som någon överraskning för någon av oss.
Men i augusti tänkte jag ändå att det var fint. Äntligen hade ett regeringsparti kommit till sans och börjat låta forskningsbaserad kunskap ligga till grund för sin sysselsättningspolitik.
Kära vänner, ni kan bara föreställa er den besvikelse jag kände när resultatet från budgetförhandlingarna offentliggjordes. Sysselsättningsåtgärderna var i det närmaste obefintliga, och någon förändring av skyddsdelen blev det inte.
Vad är egentligen SFP:s roll och inflytande i den här regeringen, om partiet först så högljutt kräver en förändring som borde vara självklar, men i slutändan inte lyckas få igenom någonting? Kvar blir bara tomma ord.
Kära vänner,
regeringens och SFP agerande stannade ändå inte där.
Samtidigt som landet befinner sig i arbetslöshetens bottenskikt och människor balanserar på gränsen till fattigdom föreslår regeringen skattesänkningar på nästan en miljard euro för storföretag.
Kära kamrater, visste ni att de bolag som betalar mest samfundsskatt i Finland är företag som OP Pohjola, Nordea och K-gruppen?
Finland kan bättre än en politik där mer ges enbart till dem som redan har mycket.
Finland behöver en regering som inte bara väntar på att tillväxten någon gång ska lösa problemen.
Vi socialdemokrater måste våga tala modigt om framtiden. Om artificiell intelligens. Om teknologi. Om arbete. Om välfärdsstaten. Om fred. Och framför allt om vilket slags samhälle vi vill lämna efter oss åt våra barn.
Och här har också tvåspråkigheten betydelse.
Vi socialdemokrater är Finlands största tvåspråkiga parti. Det svenska språket är för oss ingen utsmyckning i högtidstal. Det är en rättighet, en del av jämlikheten och en del av Finland.
Det finns sätt att bygga en bättre framtid.
Vi finländare har kunnandet.
I vårens val handlar det om huruvida vi har viljan.
Framtiden är inte något som bara händer oss. Den byggs.
Låt oss vara redo att ta hammaren i handen och reparera det som nu har slagits sönder.
Framåt, kamrater.
Tack.
Anette Karlsson höll anförandet på FSD:s 113:e kongress i Borgå
3 oktober 2026
Lämna ett svar