Bästa talman, ärade folktingsledamöter och inbjudna gäster,
Mitt namn är Elin Härmälä från Pedersöre och jag har fått äran att hålla SDPs gruppanförande.
Vi möts igen i en tid av stor osäkerhet. Den ekonomiska situationen i Europa och i världen påverkar också Finland på ett mycket konkret sätt. Vi ser ökad inflation och ett allmänt prisläge som direkt påverkar människors vardag och välfärdsstatens handlingsutrymme.
I detta läge har regeringen haft höga ambitioner för sin politik. Man har talat om nya jobb, stärkta statsfinanser och en stabilare ekonomisk utveckling. Men de uppsatta målen har inte nåtts. Jobbtillväxten har inte utvecklats och statens skuldsättning fortsätter att öka utan att det investerats i välfärd. I stället tar regeringen mer lån för att finansiera skattelättnader som främst gynnar höginkomsttagare och storföretag.
Vi ser hur vissa centrala statliga funktioner har försvagats eller omorganiserats vilket direkt påverkar hur språkliga rättigheter faktiskt fungerar i vardagen. Till exempel Traficom, där möjligheten att genomföra körprov och få myndighetsservice på svenska måste vara likvärdig i praktiken, inte bara i lagstiftningen.
Vi ser hur svenskspråkiga organisationer och föreningar, som ofta bär upp en viktig del av den språkliga infrastrukturen, drabbas av nedskärningar och osäker finansiering. Och vi ser hur vården påverkas, inte minst inom äldreomsorg och serviceboenden, där språket inte är en extra service utan en del av tryggheten, värdigheten och patientsäkerheten.
Detta handlar ändå inte om enskilda brister. Det handlar om ett system där helheten riskerar att glida isär, där ansvar blir fragmenterat och där språkliga rättigheter förverkligas ojämnt beroende på område och region.
Det är i detta sammanhang våra motioner till den här sessionen ska ses.
Vi noterar att regeringen nyligen har beslutat om ett extra tillskott till Åbo Akademi på tre miljoner euro per år. Det är ett välkommet besked och ett erkännande av universitetets särskilda ansvar. Samtidigt är det bekymmersamt att regeringen fortsättningsvis riktar nedskärningar mot högskolor. Det är illa för hela landet och kan slå extra hårt mot högskoleutbildning på svenska, eftersom finansieringsmodellen i hög grad fortsättningsvis bygger på volymer och examina, vilket innebär att små språkgrupper riskerar en strukturell underfinansiering. Till exempel har vi redan sett att Arcada tvingats lägga ner två unikt svenskspråkiga utbildningar.
Vi delar även de åländska motionärernas målsättning om ökad tillgång till public service. Här aktualiseras också det som tidigare kallades kaffekoppsavtalet, framtaget i den nordiska socialdemokratins anda av Olof Palme och Kalevi Sorsa. Kärnan i avtalet handlar om att garantera medborgarnas tillgång till grannlandets public service.
Vi menar att det finns skäl att vidareutveckla den tanken i en modern form, ett Kaffekoppsavtal 2.0 som i högre grad möjliggör tillgång till innehåll över nordiska gränser.
Avslutningsvis, bästa session.
Det vi diskuterar här är i grunden inte enskilda reformer eller enskilda budgetposter. Det handlar om vilket samhälle vi bygger över tid.
Ett tvåspråkigt Finland fungerar inte av sig självt. Det kräver medvetna val, stabila strukturer och ett politiskt ansvar som sträcker sig längre än en enskild regeringsperiod.
Folktingets uppgift är just detta: att se bortom dagens rubriker och lyfta de strukturer som avgör om språkliga rättigheter faktiskt håller också i morgondagens verklighet.
För oss socialdemokrater är slutsatsen tydlig. Ekonomisk stabilitet och ett starkt välfärdssamhälle är inte motsatser, de är varandras förutsättningar. Och utan ett starkt välfärdssamhälle blir också de språkliga rättigheterna hotade.
Tack.
SDP:s gruppanförande av Elin Härmälä, på Folktingets session 2026, Helsingfors
Lämna ett svar